iamjustpixie

JustPixie- en 19årig Linköpingsbrud, jag bloggar enbart för mig själv och ingen annan, för att göra av med tankar, åsikter och känslor.

bla bla bla, typ.

Imorn blire fest, galet nice! Får se om jag följer med alla pojkarna till krogen efter eller om jag hittar på ngt med Unni&Elin som änså länge är försmå för krogen, hihi. Näe men de blir nog kul, även fast det inte blev som planerat o vi fick akuthitta en annan fest eftersom mitt lilla "ex" som egentligen skulle ha fest kom på att han skulle dra till sthlm, jädra skitunge! Men som sagt det löste sig för oss iaf :).

O idag har jag inte gjort ett dugg vettigt, vaknade kvart i fyra, illa illa. O snart ska jag väl hoppa in i duschen tror jag, slå ihjäl en timme iaf ^^.

Världens intressantaste inlägg, borde få en miljon för att det är sååå otroligt intressant ;).

. hit&dit- upp&ner-bakåt&framåt- höger&vänster- rätt&fel.

Jag gillar inte riktigt det som börjar vakna till liv.
Det som var, det krossade mig trots att jag var en del av allt som gick.
Det tog så enormt lång tid att läka, att hela mig själv efter vi gått skilda håll.
Men dina armar omkring mig, jag känner samma trygghet med dig nära då som nu.

Hjärtat hoppar över flera slag, min blick dras med magnetisk kraft, din röst väcker minnena till liv.
Och din närvaro skakar hela min värld, sätter livet i gungning.
Vafan gör vi?

Jag vet inte vad jag känner, jag vet inte vad jag vill eller vad jag ska göra.
Hur jag ska gå. För hur jag än gör kommer det bli trassel, jag kommer våndas och vela hur jag än väljer.
För kärlek är problemskaparen.

hur ska jag kunna veta vad jag vill och känner- hjärtat vrålar dit, hjärnan skriker hit.
kärleken är inte logisk,
den är inte rätt och fanimej inte minsta lilla lätt.
det finns inga lagar, bara regler om otrohet och skit.
men om bekymmer som dessa finns inte ens små antydningar om här eller där.
kärleken är livets olösliga ekvation.
för där finns inga rätt eller fel,
inget lexikon om känslor, brustna hjärtan och tårar i strid ström,
inte ens om lyckan, hoppet och skrattet i en pärledekorerad skål.

citat

"en svartsjuk tjej gör bättre undersökningar än fbi"

"Var noga med vem du ger ditt hjärta till.För när du ger ditt hjärta till någon ger du inte bara personen rätt att älska dig,utan också makten

"Kanske är jag över dig,
Kanske har jag gått vidare.
Kanske gillar jag någon annan.
Men bara kanske- eller så är jag en jävligt duktig lögnare!"

typ dödsjuuuuuk.. -.-

Har vart sjuk sen i måndagskväll, riktigt jävla extremsjuk! Så har inte hänt ett jädra skit sen i måndags då jag först var i skolan och sen drog och fikade med Unni, Elin o Emilia (y).  Hostat tills jag spytt, haft mellan 39-40+ graders feber heela tiden, ont i lungorna+ hela kroppen, aldrig mått så dåligt i hela mitt liv! O då har jag ändå bara nämnt en bråkdel, men frossa tills man börjar krampa är inte speciellt nice, inte heller att inte kunna röra sig.
Nu mår jag lite bättre iaf om man jämför med hur jag mådde i tisdags o onsdags, även fast jag fortfarande mår skunk, har dessutom fått den äckliga jävla mensen oxå -.-. Känner att livet är skapligt elakt, som om det inte räckte med att jag är skitsjuk, o redan har ont i magen pga jag hostar sönder musklerna, näe men det ska späs på med mensvärk också, riktigt härligt..

Sitter här med datan iknät o mizco som ligger bredvid med ena tassen på min höft o gosar, fina lilla trollunge<3. Känner att jag börjar må rätt dåligt igen, har mått okej idag ett par timmar iaf, så ska väl proppa i mig lite hostmedicin, febernedsättande, mensvärkstabletter o sen krypa ner i sängen o försöka sova.

Håller tummarna för att jag blir frisk snart, helst tills imorn för jag är skaaaaaaapligt trött på att va sjuk :p


nästan 2 år gammal bild på världens finaste små katter <3

sveriges femte största stad vs. byhåla.. ?

Har tagit en liten paus i serietittandet, fastnat för Legend of a seeker, rätt busig serie faktiskt ^^.
Kom på att jag inte har något att göra i helgen, vilket inte är okey så kollar just nu runt efter något att göra. O inte en jävel vet om det händer något! Jag menar, det är helg, visserligen mitt i månaden, men något måste hända?! Jag bor i sveriges femte största stad o det märks verkligen inte, Linköping börjar kännas som en liten byhåla mitt ute i ingenstans-.-. Det här är största anledningen till att jag verkligen hatar vintern, det händer absolut nothing, alla blir typ paralyserade, som statyer o kan/vill/orkar aldrig göra ngt, sen vaknar de till våren o i sommaren är de massa liv igen, men det är låååååååååååååångt dit!

I övrigt har absolut ingenting hänt, Mizco har varit en liten bitch inatt, käkat på mina skolpapper, kraffsat på dörren, för att jävlas (dörren va på glänt o hon kunde gå både in o ut, men hon gör så för att få uppmärksamhet) o det låter sååå jädra illa när hon drar med klorna över dörren ;S. Så katten o jag bråkade rätt rejält inatt, men jag vann striden o fick henne att gå o lägga sig o sova efter drygt 2 timmar ;p.  Va hemma från skolan eftersom jag ff inte är helt frisk, men tror jag ska gå imorn iaf :). Nu är det här meningslösa inlägget tillräckligt långt så byye!



slänger in en gammal bild på mitt skogalna lilla monster ;p (y)

you need to find the answer deeply in someone you love, i cant explain it.

the smile in my face let you know everything, so if you want the answer look at my smile, deeply in my eyes is the answer written. the smile in your face let me know that you need me, like i need you.


Har ni tänkt på att kärleken verkligen gör människor till dårar?
"ingen som älskar kan någonsin vara förståndig". det stämmer rätt bra, eller hur?
Att älska någon får en att vilja göra allt.
Man gör och tänker saker, man aldrig trodde man skulle.
Man blir blind och döv, lär sig blunda för det man inte vill se, för att skydda den man älskar.
Varje människa som någon gång älskat har någon gång tänkt på att mörda- alla har någon gång velat det. För att någon gjort illa den man älskar, satt den i fara, eller på annat sätt gjort något negativt mot den man älskar och skyddar och skyddar till vilket pris som helst.
Och den man älskar högst är också den som driver en mest till vansinne, den kan få en att tänka tankar knappt någon skulle erkänna att de haft, får en känna sån extrem frustation och ilska, som bara den man älskar på djupet kan- för att i nästa sekund få en att le ens starkaste leende och verkligen känna hur kärleken strålar i varje ven, åder och milimeter i hela ens kropp. Att se på den man älskar, känna hur lyckotårarna nästan tränger fram, hur allt blir lugnt och stilla inom en, världen stannar upp- lycka, trygghet, tillit, närhet, kärlek - L.T.T.N.K - alla som älskar har någon gång känt så.

Man behöver kärlek lika mycket som mat och vatten för att leva, ingen kan leva ett liv utan att älska någon eller något. Spelar ingen roll om det är ett barn, partner, syskon, förälder, släkting, djur eller plats. Alla har den ostoppbara, gränslösa kärleken inom oss, vissa vet bara inte hur de ska släppa ut den, visa den. De är för rädda att förlora kontrollen över sitt älskande.

Men behöver man bara ha något eller någon att älska, eller kan det vara så att det redan är förutbestämt, att man alltid, från det att man träffade personen eller djuret kommer behöva dennes själ i sin närhet för att må bra? Jag tror det är så. Alla människor är som pussel, de behöver hitta bitarna av sig själva för att bli hela, en sån bit kan dem inte förlora sen. Oavsett om personen/djuret dör, kommer dennes pusselbit alltid finnas inom en.
Barn är en del av varje förälders pussel, men inte alla föräldrar är en del av sina barns pussel. Varje människa är unik, lika unik som bitarna de behöver.


Det är jätte svårt att förklara det här, o jag tänkte egentligen bara tömma huvudet så jag kan koncentrera mig på filmen jag kollar på, så see yah !

Frustrerad som fan..

Ibland blir jag bara så otroligt trött på mig själv o min kropp, blir typ tjutfärdig.
Jag mår dygnet runt illa, vissa stunder är illamåendet okey, medans andra går all min kraft åt till att inte tuppa av eller kräkas typ. Så fort jag äter något växer tuggorna i munnen på mig, det enda som går rätt okej att äta utan att kväljningarna blir allt för kraftiga är knäckebröd, allt annat tom mat jag älskar ökar illamåendet extremt och jag håller verkligen på att spy. Jag är yr nästan dygnet runt dessutom, vilket jag tror beror på näringsbrist, men jag kan verkligen inte få ner maten.

Senaste veckan har jag ätit ungefär lika mycket som en normal person äter på 1-3 dagar, det spelar ingen roll att jag verkligen vill äta för jag kan inte få i mig mer, jag mår bara illa. Tuggorna bara växer i munnen på mig, jag dricker inte ens så mycket cola som jag brukar, jag får i mig drygt 1 liter per dag nu, mot vanliga 1.5-3 liter per dag, det är så jävla frustrerande. Dessutom har jag konstant ont i livmodern igen, så endomestriosen är tillbaka, yey!

Jag förstår verkligen inte vad som är felet, gravid är jag inte, jag har inte ont i magen, mer än livmodern/äggstockarna o det har jag jämt men ändå mår jag illa hela tiden. Jag bara orkar inte med min kropp längre. Visst, det är inte helt omöjligt att det är en biverkning/efterverkning av ätstörningarna jag haft, det är typ 2 år sen jag stoppade fingrarna i halsen senast o drygt 3 år sen jag slutade svälta mig, och det är väl det min kropp är van vid, så den protesterar väl pga att jag försöker sköta kost osv nu. Men jag vill lämna det bakom mig, vilket inte är så lätt när kroppen bråkar såhär.. Jag får så dåligt samvete av att inte kunna äta, jag är livrädd för att halka tillbaka o få ätstörningar igen, det var ett helvete att ta sig ur, och jag vill verkligen inte tillbaka. Men fortsätter det som nu, så är jag rätt säker på att det är dit vägen banar..

Jag blir så sur på mig själv och frustrerad på att ingen förstår, alla verkar tro att jag tycker det här är kul, men det är bara så jävla jobbigt! Det gör att jag inte kan sköta skolan, jag kan inte va med folk som jag vill osv. Det är inte alls kul, jag vill bara att någon ska förstå, jag vill få hjälp och bli av med det här..

Behövde bara spy ur mig lite frustation för att inte explodera. blääää

fyra år, grattis på födelsedagen.. <3

Idag är det fyra år sen.
Fyra år sen du dog.
Fyra år sen en del av min själ slet sig loss för att följa dig till himlen.

Det har gått såfort, men ändå har tiden nästan stått still.
För fyra år sen låg jag, en fjortonårig flicka, nu tryggt och sov med handen vilandes på min lilla mage,
Helt ovetandes om att du inom några timmar skulle krystas ur mig.
26 veckor förtidigt, kom du. Drygt 1.5 dm, så otroligt pytteliten.

Allt spelas gång på gång upp för mina ögon, hur det som var mitt barn, som skulle bli mitt barn ligger där framför mig.
Utan liv. Så extremt liten. Död. Blod. Ångest. Panik. Djupaste smärta och sorg.
Från lyckligast och stoltast till den djupaste sorg en människa kan uppleva på ett kort ögonblick.
Jag ville verkligen inte förstå, jag ville inte tro att du redan kommit, du skulle ju födas i augusti egentligen.
Förlåt för att min kropp inte var stark nog att bära dig ända fram, det plågar mig dag och natt.

Grattis på födelsedagen, min pyttelilla ängel.
Jag älskar och saknar dig något otroligt!
Hoppas du har det bra, var du än är.
En dag ses vi igen, en dag ska jag vi klara det, hela vägen.

 
du var så efterlängtad och älskad.
helt oplanerad, och som en stor chock.
jag var ju bara 14 år, men jag beslutade mig snabbt.
men ödet ville annorlunda, och efter 15 veckor
du krystades ut i mina byxor inne på toaletten.
allt för många veckor förtidigt.
jag önskar varje dag att du istället skulle fått stanna här med mig.
jag älskar dig, grattis på födelsedagen min lilla ♥

ord är bara ord, tills någon säger dem med menande känsla.

Åkte in till stan idag för o fika med Maria o eftersom vi är dumma, envisa rökare så sitter vi självklart ute, riktigt kallt att sitta ute o fika i två timmar när det är fem minus ute, kom hem för drygt 2 timmar sen o har fortfarande inte blivit varm, eller fått tillbaka känseln i fötterna, men vatusan (:. Klara o Kwarna tittade även förbi o satt med oss en stund, o vi babblade väl som vanligt om allt mellan himmel o jord. Köpte två chailatte till mig själv, byebye 70 spänn! o sen drack jag ändå bara lite mer än en sammanlagt eftersom båda blev kalla, o då är dem inte alls speciellt goda längre, jaja lkpggubben kanske tog dem efter att vi gått ^^.


Bild från i somras på lilla maria o jag,jsukt kul den kvällen med alkohol, massa folk i trädgårn (y).

O jag längtar så äckligt sjukt mycket efter sommaren, hatar all kyla o sen att det är snö ute, visserligen är det inte ens 10 cm men, det är fullt tillräckligt iaf, usch för vintern! Dessutom blir folk av ngn anledning mindre roliga o vill knappt hitta på saker, mer än typ fika^^. Väldigt mycket svammel, men jag är så totalt ofokuserad, känns som att jag lallar runt i en liten bubbla typ.

Annars just nu sitter jag o försöker låta bli att tänka på morgondagen, helt sjukt att det gått fyra år då..
O istället försöker jag sysselsätta hjärnan med att förstå mig på lite luriga saker, typ hur jag ska lösa en grej jag klantat till lite, varför man inte har en tidsmaskin, om det ngnsin kommer kunna byggas en osv, helt meningslösa tankar alltså (y).

En sak som är jävligt störande är att jag återigen har börjat skriva in lite ord här o var på engelska (tror jag klarat denna texten från det dock^^) o sen skriver resten på svenska^^. O sen har jag fastnat för ordet "woop woooop", det typ studsar runt i huvudet på mig hela tiden, så snart lär jag väl börja säga det, o jag lovade mig själv första gången jag hörde det ordet att inte börja använda mig av det, hah. Får se hur det går nu då ;).

men nu ska jag väl sluta med detta meningslösa blogginlägg, så byebye !