Idag är det fyra år sen.
Fyra år sen du dog.
Fyra år sen en del av min själ slet sig loss för att följa dig till himlen.
Det har gått såfort, men ändå har tiden nästan stått still.
För fyra år sen låg jag, en fjortonårig flicka, nu tryggt och sov med handen vilandes på min lilla mage,
Helt ovetandes om att du inom några timmar skulle krystas ur mig.
26 veckor förtidigt, kom du. Drygt 1.5 dm, så otroligt pytteliten.
Allt spelas gång på gång upp för mina ögon, hur det som var mitt barn, som skulle bli mitt barn ligger där framför mig.
Utan liv. Så extremt liten. Död. Blod. Ångest. Panik. Djupaste smärta och sorg.
Från lyckligast och stoltast till den djupaste sorg en människa kan uppleva på ett kort ögonblick.
Jag ville verkligen inte förstå, jag ville inte tro att du redan kommit, du skulle ju födas i augusti egentligen.
Förlåt för att min kropp inte var stark nog att bära dig ända fram, det plågar mig dag och natt.
Grattis på födelsedagen, min pyttelilla ängel.
Jag älskar och saknar dig något otroligt!
Hoppas du har det bra, var du än är.
En dag ses vi igen, en dag ska jag vi klara det, hela vägen.
du var så efterlängtad och älskad.
helt oplanerad, och som en stor chock.
jag var ju bara 14 år, men jag beslutade mig snabbt.
men ödet ville annorlunda, och efter 15 veckor
du krystades ut i mina byxor inne på toaletten.
allt för många veckor förtidigt.
jag önskar varje dag att du istället skulle fått stanna här med mig.
jag älskar dig, grattis på födelsedagen min lilla ♥
