till att börja med kan jag säga att det suger!
just nu är min sjukdom inne i en svacka igen, vilket för mig innebär konstanta, extrema buksmärtor nere vid livmodern/äggstockarna och upp emot naveln, kräkningar, konstant illamående, yrsel, febertoppar, frossa, energilöshet/trött hela tiden - men kan inte sova ordentligt pga smärtorna i buken, svidande/tryckande i livmodern, osv. skulle kunna hålla på hur länge som helst o rabbla upp massa skit om hur det är att leva med det. Jag har trots allt rätt stor tur, alla mina nära är medvetna om att jag har endometriosen, och dem är rätt förstående (oftast iaf), när jag säger att jag inte kan/orkar pga kräkningar eller smärtor, men självklart blir dem besvikna när jag inte kan göra det jag lovat. Mitt liv kretsar kring smärtan, jag kan aldrig med 100% planera något, för den dagen kan jag ha så ont att jag bara ligger och gråter, oftast klarar jag av att hantera smärtan eftersom det faktiskt är vardag för mig att ha ont, men periodvis vill jag bara begrava mig själv typ. Tyvärr var ju inte min fd skola lika förstående, får hoppas på bättre stöd från Moaskolan, jag börjar på om drygt 3 veckor :)
Iallfall, just nu har jag en sån "smärtperiod" igen, har mått konstant illa i flera veckor, nu har även yrseln och kräkningarna börjat(än så länge under kontroll), känner mig febrig hela tiden också. Men det är inte det värsta, utan smärtorna, jag skulle verkligen vilja uppleva en enda dag i mitt liv igen, utan att ha minsta lilla ont i magen, det har jag inte upplevt på flera år, kommer inte ihåg känslan. Just nu stramar det sådant i höger sida att jag inte kan sitta som jag vill, och det känns seriöst som om det håller på att spricka inuti, o det är ingen skön känsla. jag vill inte bli någon pillermissbrukare, jag vill inte ta tabletter dagligen - men det skulle va förbannat skönt om jag kunde få ut nya smärtstillande utskrivet (senaste läkaren va dum i huvudet, trots att jag förklarade allt om hur jag har det, ville hon inte skriva ut ngt för att jag är ung och sjukdomen kronisk, och hon ville inte att jag ska bli beroende för tidigt). Ja, jag är bara 19 år, men har haft endometrios sen jag va 12 troligen, fick diagnosen när jag va 16-17 år, och vill bara ha smärtstillande vid behov (och trots smärtor dagligen tar jag bara starka smärtstillanden när jag inte kan tänka eller röra mig av smärta) så får väl bli ett besök snart till min riktiga barnmorska (som lyckades sätta diagnos efter typ 2 besök, när ingen annan kunnat det på 5 år typ -.-) som faktiskt fattar och lyssnar, så kanske jag kan få ut nya smärtstillande (har haft utskrivet förut, så där va lärdomen att inte byta barnmorska iaf, annars hade jag haft mina smärtstillande o kunnat sova nu)
jaja, ville bara gnälla av mig. trött på alla dumma smärtor och illamåendet, vill bara fly mig själv just nu.. hur som så ska jag väl försöka sova eller ngt nu (glhf, med dem smärtor jag har nu lär det gå skiiiit bra!)