just nu är det krig inom mig. allt mitt hjärta vill, som även hjärnan säger är det bästa, är att bara skicka iväg ett sms med tre ord i, "jag saknar dig", men då vrålar min egen vilja högt, att jag inte ska krypa till korset, jag gjorde inget fel. det var hon som vände mig ryggen, som inte trodde mig. den förnuftiga sidan av mig förstår henne, jag hade nog gjort samma sak om jag fått höra sånt, men det gör fortfarande ont att mina ord vägde så lite. jag vill inte sakna henne. min stolta sida vill låta det vara förflutet, begrava våra minnen, låta hennes minne tyna bort, radera alla bilder, som vänder bort huvudet om jag ser henne. men den sidan som faktiskt brydde, som fortfarande bryr sig om henne, som saknar henne som fan, vill bara skicka iväg smset, ringa. vill bara få tillbaka min vän, och jag vet att det är nästan omöjligt, oddsen finns knappt, det är det som får mig att gå åt andra hållet, titta bort och inte våga hälsa, av rädsla att inte få ett "hej" tillbaka,som får en kniv i hjärtat varje gång jag ser hennes namn på facebook. jag hatar att trots att det gått flera månader, jag har andra vänner, jag har ett underbart liv så är det fortfarande ett hål i livet. det är något som fattas. och det är hon. jag saknar våran starka vänskap, jag saknar våra fester, minnen, allt galet och dumt vi gjorde. jag saknar att ha henne här, min bästa vän och själssyster, som förstod, som var som jag. och jag hatar från djupet av mitt hjärta att jag inte kan glömma, gå vidare och lägga den vänskapen bakom mig. för det gör fortfarande ont att veta att det är försvunnet, att hon lever sitt liv som förut, med skillnaden att jag inte är i det, att hon inte verkar påverkad. att skriva det här, där oddsen för att hon skulle läsa det är lika otroliga som att våran vänskap skulle gå att reparera iallafall lite är så fegt. men jag är feg, jag vågar inte smsa någon som en gång stod mig närmast. men jag måste få det ur mig, för saknaden äter upp mig innifrån. hur glad jag än är, hur bra mitt liv än går så känns det fortfarande fel.
förlåt för att jag inte var värd att tro på, förlåt för att jag är en fegis.
förlåt för att jag fortfarande saknar dig och våran vänskap. jag hoppas du är lycklig, att ditt liv går bra, för du är så värd det.