Ibland blir jag bara så otroligt trött på mig själv o min kropp, blir typ tjutfärdig.
Jag mår dygnet runt illa, vissa stunder är illamåendet okey, medans andra går all min kraft åt till att inte tuppa av eller kräkas typ. Så fort jag äter något växer tuggorna i munnen på mig, det enda som går rätt okej att äta utan att kväljningarna blir allt för kraftiga är knäckebröd, allt annat tom mat jag älskar ökar illamåendet extremt och jag håller verkligen på att spy. Jag är yr nästan dygnet runt dessutom, vilket jag tror beror på näringsbrist, men jag kan verkligen inte få ner maten.
Senaste veckan har jag ätit ungefär lika mycket som en normal person äter på 1-3 dagar, det spelar ingen roll att jag verkligen vill äta för jag kan inte få i mig mer, jag mår bara illa. Tuggorna bara växer i munnen på mig, jag dricker inte ens så mycket cola som jag brukar, jag får i mig drygt 1 liter per dag nu, mot vanliga 1.5-3 liter per dag, det är så jävla frustrerande. Dessutom har jag konstant ont i livmodern igen, så endomestriosen är tillbaka, yey!
Jag förstår verkligen inte vad som är felet, gravid är jag inte, jag har inte ont i magen, mer än livmodern/äggstockarna o det har jag jämt men ändå mår jag illa hela tiden. Jag bara orkar inte med min kropp längre. Visst, det är inte helt omöjligt att det är en biverkning/efterverkning av ätstörningarna jag haft, det är typ 2 år sen jag stoppade fingrarna i halsen senast o drygt 3 år sen jag slutade svälta mig, och det är väl det min kropp är van vid, så den protesterar väl pga att jag försöker sköta kost osv nu. Men jag vill lämna det bakom mig, vilket inte är så lätt när kroppen bråkar såhär.. Jag får så dåligt samvete av att inte kunna äta, jag är livrädd för att halka tillbaka o få ätstörningar igen, det var ett helvete att ta sig ur, och jag vill verkligen inte tillbaka. Men fortsätter det som nu, så är jag rätt säker på att det är dit vägen banar..
Jag blir så sur på mig själv och frustrerad på att ingen förstår, alla verkar tro att jag tycker det här är kul, men det är bara så jävla jobbigt! Det gör att jag inte kan sköta skolan, jag kan inte va med folk som jag vill osv. Det är inte alls kul, jag vill bara att någon ska förstå, jag vill få hjälp och bli av med det här..
Behövde bara spy ur mig lite frustation för att inte explodera. blääää